fredag 25 november 2011

Fors Brunn´s Kaki Persimon - min prins!


Fors Brunn's Kaki Persimon har tagit 1 cert och många ck.
 Igår blev det en cykeltur med Kaki i ruskväder - idag en underbar promenad i solsken. Man kan verkligen inte tro att det är den 24 november.
Slog mej att den 1 november var det fyra år sedan Kaki föddes - fyra år sedan jag höll den lilla krabaten i mina händer - och direkt bestämde mej att honom kunde jag inte sälja.
Helt fel att behålla en hane när man redan har två tikar - det borde ju jag ha förstått som haft blandat hanar och tikar tidigare och vet hur mycket passande det är när tikarna löper.
Just nu har tikarna löpt i omgångar nästan två månader - Andie löpte för första gången och drog igång Frida för tidigt som fick en lång och utdragen löpning.
Just idag är hon i höglöp och inbjuder till parning helt skamlöst.
Jag kan lova att Kaki skulle para henne på mindre än en minut om han fick. Var inte riktigt beredd i morse och insåg då att just idag är det den rätta dagen.
Därför kändes det skönt att ta bara Kaki och gå en promenad i skogen och samtidigt samla in lite vacker grön mossa till julgrupperna.
Synd att jag inte tog med kameran så jag hade kunnat ta en bild på solstrålarna som kom fram genom grenverket, men glömde den faktiskt i min iver att plocka med mej plastpåsar att samla mossan i.
Skönt också att inte ha så mycket i händerna.
Förra året fick jag köpa mossan för snön kom så fort att jag inte hann med. Nu är ju hela skogen grön-brun, inte så ful som man skulle kunna tro och de olika mossorterna på stenar och stubbar är fantastiskt vackra.
Har alltid lite ångest när jag plockar mossa eftersom det känns som om man förstör på något sätt och lämnar efter sej ett sår i naturen.
Därför försöker jag ta mossan på gamla stubbar och stenar och inte direkt på marken.
Har hört att vitmossan tar enormt många år på sej att växa och därför undviker jag den. Den är så fantastisk vacker där den växer  och jag  tycker dessutom att den gröna är minst lika vacker ihop med hyacinter och andra blommor.

Kaki bara några dagar gammal 2 nov 2007
Varför väljer man en viss hund?
Tror inte att alla människor väljer av samma skäl - det beror nog på vem man är och vilket syfte man har.
Jag tror att jag i alla tider har valt ut den valp jag ska ha kvar under den första veckan i livet.
Brukar kolla av en ytterligare gång när dom fått ögon men väntar sällan tills dom kommit upp på benen.
Visst händer det att jag byter valp senare på grund av olika anledningar men dom bästa valparna har jag valt ut ganska tidigt i deras liv.
Ibland när det dyker upp något icke önskvärt, som överbett, sena testiklar för stort navelbråck eller inguinalbråck hos tikarna, har det hänt att jag helt enkelt bestämt mej för att inte behålla nån valp alls eftersom ingen av dom andra är lika bra som den jag först valde.

Lite knepigare
Men nu talar jag om en helt annan ras än när jag höll den nyfödda Kaki i mina händer. Tror att det tar lång tid att lära sej hur en riktigt bra salukivalp ska se ut.
Tror nog att det var lite nybörjarbetéende som kom till när jag bestämde mej för Kaki: Rätt färg, stor och kraftig och livskraftig.
Den första valpen som kom var också en hane men jag kände en slapphet i mina händer när han kom ut och denna valp dog också efter en vecka trots intensivvård och sondmatning.
Tredje valpen var en liten fawnfärgad tik, pigg som en vessla som genast ålade sej fram till Fridas spenar och började äta.
Sist kom en svart vacker hanvalp med kraftig benstomme och mycket livskraftig. Den valpen försökte alla övertala mej att behålla för dom tyckte att han var bäst, men jag stod fast vid min cremefärgade valp med bläs.

Kaki, 17 månader, Enköping 2009.

Kaki är den mest behagliga hund man kan tänka sej. Lugn, förig och känslig. Inte ens nu när tikarna löpt har han varit speciellt stökig.
Hisilome´s Frida Kahlo, som är mamma är också hon en mycket enkel hund att ha - om än betydligt mer tuff och egensinnig.
Pappan Amiyat Argente, Zeb, som kommer ur samma kull som Amiyat Anakin, Diesel, är en helt underbar hund som jag föll för första gången jag såg honom.
Jag är verkligen tacksam mot Karin Ohlsson, som äger honom, och Eva Andersson, för att jag fick låna honom.
På  köpet fick jag också två vänner som jag har haft stort utbyte av.
Eva har också varit den som mest visat Kaki vilket har resulterat i ett vinthundscert och många ck och placeringar.
Givetvis hoppas jag på att han även ska få sina två återstående cert och bli champion.
Min dröm är att han så småningom ska få en kull valpar, antingen hos mej eller hos någon annan uppfödare.

Kaki och Eva i Eskilstuna 2011.
För att få framgång på utställning idag anser jag att du måste ställa ut en hel del. Det går inte som förr att välja ut ett antal passande platser för din hund och räkna med att ganska snabbt få dina tre cert om hunden är av ck-kvalité.
Idag är det ett ganska litet gäng hundar som med sina ägare och handlers åker från utställning till utställning och tar hem det mesta.
För att lyckas måste du på nåt sätt komma in i det gänget och ha en hund som verkligen är på tånaglarna och vill visa sej.
Utställningarna blir allt mer inriktade på show och grupptävlingar, listplacering och kändisskap.
 

Kaki och Gunilla Holmgren 2009
 För att klara detta behövs både en bra hund, men också tid och pengar.
När jag går i solen med skogen omkring mej och Kaki springande på slakt långt koppel så tänker jag på, hur långt detta är från utställningarnas ofta trånga och stökiga lokaler, stress, tidiga körtider för att hinna fram i tid, besvikelser, men också fest och glamour vid sluttävlan för dom som lyckas. 
Och visst är utställningarna en sporre att hålla  hundarna i trim och visa upp sitt material och jag skulle inte vilja vara utan den biten.
Jag har alltid beundrar hundfolket (läs utställningsfolket) som helg efter helg packar bilen och drar mot nya utställningsmål. Kanske är det nödvändigt för att lyckas på dagens utställningar, speciellt om du har en så extrem utställningsras, som salukin allt mer blivit.
Om två veckor är det "Stora Stockholm" - årets höjdpunkt med enligt uppgift över 8 000 hundar anmälda från Sverige och många länder.
Fors Brunn's Kaki Persimon och min nya "stjärna" Harley-dottern Shirin Roya Adiih ska dit och strida om certen.
Då är det inte löst koppel i skogen som gäller längre utan blodigt allvar i ringen med full fokus för  handlern på hund och domare. Vi får se om någon av dom lyckas.
Det börjar redan mörkna - inte långa dagar just nu. Hemma väntar tre hundar som också vill ha en promenad innan kvällen samt en löptik som Kaki just nu älskar, men inte får.                                                       /ACK 




1 kommentar:

  1. Det ser fint ut Anki! Du är duktig och jag vet att du kan bara du försöker!
    Kram Eva T

    SvaraRadera