Juldagsmorgon som det "ska" vara, men varken hundarna eller jag gillade läget!

Hu, vad kallt och blött om fötterna. Juldagsmorgonen med 
ymnigt snöfall, inget för frusna salukis. Dom somnade 
snabbt om efter snabbkiss.

Halv sju på juldagsmorgonen - släppte ut hundarna och möttes av massor av snö. Det var en sån där härlig julkortsstämning och snöflingorna dalade ymnigt ned från den ännu mörka himlen.

Halv sju på juldagsmorgonen - ymnigt snöfall
och flera decimeter snö på marken.
Vackert, men oönskat!  Bilder AC Karlsson

Upptäckte inte förrän hundarna skuttade ut i mörkret hur mycket snö det var - det gjorde nog inte dom heller, men det kissades snabbt och alla vände åter till dörren inom mindre än en minut.
Alla utom Andie som ställde sej längst bort vid staketet ivrigt stirrande och skällande på något som inte fanns - troligen var det snö från träden som föll till marken.
Utgick från att det inte var särskilt lysande att väcka grannarna vid denna tidiga timme en sån här dag varför jag tvingades kliva ut med hoffa-tofflorna i snön som givetvis välde in i samtliga små lufthål.
Just då insåg jag också att den vilsamma dagen som jag planerat inomhus skulle gå åt till att skotta gården och få ut den översnöade bilen.
Jag kan erkänna att jag röt ordentligt åt Andie som för en gångs skull löd och sprang mot dörren vilken hon snabbt manövrerades in genom. Visserligen full med snö men utan att hinna väcka grannen. 
Hundarna återgick snabbt till sina sängar och somnade nästan omedelbart.
Själv tog jag kaffe och en ostmacka och satte mej vid fönstret för att begrunda julvädret. 
Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag hunnit hem från julfirandet hos dottern fem mil bort och för att jag inte måste ut med bilen under dagen.

Lite senare på dagen - vackert med all snö.

Det var ett slående vackert landskap som tornade upp sej utanför fönstret och jag kunde inte låta bli att genom hundarnas dörr ta några bilder när kaffet väl var uppdrucket.
Tillbaka till sängen
Sen blev det sängen igen - kände att jag inte alls hade uppe att göra denna juldagsmorgon när snön vällde ned. Ville liksom uppskjuta tanken på snöskottning så länge som möjligt.

Liljekonvalj i kruka .
julklapp från dottern som
gav en fläkt av sommaren.

När jag vaknade igen vid 10-tiden snöade det fortfarande ymnigt och jag insåg ännu mer tydligt att det bara var att gå upp, äta frukost och börja skotta snö.
Vid tretiden var framsidan färdigskottad, bilen avsopad och snövallen som plogbilen skapade framför ingången bortskottad.
En eloge till juldagens plogbilsförare som gjorde sitt bästa för att inte vallen skulle bli stor.
Antingen hade han fått många julklappar eller också hade mina klagomål till kommunen blivit framförda till rätt person.
Liljekonvalj i kruka
helt underbar julklapp
Beundrade mina blommiga julklappar när jag kom in och satte mej för att fika vid dotterns liljekonvalj jag fick i julklapp. 
Dom skira och ljusgröna stänglarna fick mej att tänka på annat än snön där utanför. Och kan ni tänka er - den luktade underbart trots att den väl måste vara uppdriven på konstgjord väg.
En annan vacker växt som också gjorde mej lycklig var orkidén jag fick av min bror och hans familj. Stor vit ensam blomma med guldmitten - helt underbar,

En ensam orkidè från broder Hans och hans familj - mycket vacker julklapp.

   Somnade på kvällen vid TVn och skitfilmen, Änglagård tredje sommaren, och vaknade till en rysare som inte verkade vara mycket bättre. Synd att jag valde Änglagård i stället för Palme-filmen som var en utökad dokumentär av bioversionen som jag tidigare sett.
Blev morgontitt på reprisen på Annandagen, som förövrigt ägnades åt Solvallas travtävlingar där brorsonen Petter Karlsson körde egenuppfödda Stil.
En långpromenad med hundarna på superhalkiga villagator avslutade dagen. Ingen hit direkt med alltför pigga vinthundar.                                                                                           //ACK

                                                        

Från sommar till höst - sista blomsterbilderna från min trädgård 2012

Strålöga eller Ålandsrot - vad heter växten som lockar humlorna?

Så plötsligt är sommaren slut!
Tänk så fort tiden går mellan vår och höst. Precis när det är som vackrast börjar förfallet och allt dör.
Humlorna slutar att surra och fjärilarna försvinner. Löven skiftar färg för att något senare tappa sin spänts, torka och falla till marken.
Jag gick ut med kameran vid några tillfällen  från augusti till 1 oktober och här är resultatet.

Är inte säker på vad denna
växt heter. Kom med förslag!

Bilden på den ståtliga höga växten till höger fanns vid mitt hus när jag köpte det för ca tio år sen.
Då fanns det bara några enstaka exemplar men nu har den förökat sej och finns utspridd lite här och där i trädgården.
Den verkar vara tvåårig med enbart blad första året som växer i stora plymer för att året därpå få en stängel som en liten stam mellan 1 och 2 meter hög. Har fått tips om vad den heter: Förslag är Ålandsrot och Strålöga. Är det nån mer som vet? 

Jag tror inte jag upplevt nån sommar med så mycket tillväxt i trädgården. Har jobbat hårt för att hålla bort Ärtskideträdet som hela tiden förökar sej och invaderar allt annat.
Bonnrosorna har växt över alla gränser och måste klippas om fontänen inte helt ska försvinna. 

Paradisträdet är jättestort men så vackert att jag inte har hjärta att gå fram med saxen, men syren- och jasminbusken bredvid måste ansar i höst eller till våren, men det kommer att bli mängder av kvistar att köra bort. Skulle behöva en trädgårdsmästare!
En annan växt som förökat sej okontrollerat är Höstastrarna i rundeln - har ryckt upp en massa blommande plantor för att inte allt annat ska kvävas.
Både Pioner och Riddarsporre ser taniga ut i brist på näring och ljus medan höstastrarna blivit jättehöga och kraftiga.
Till och med Daggkåpan har fått stå tillbaka.
Nu är dock ordningen återställd och vaserna inomhus fyllda med avklippta lila blommor.                             
Huset är som vanligt översållat med vildvin - så mycket att fönstren knappt syns, vilket är superskönt inomhus på sommaren när solen gassar obarmhärtigt.

Min första riktiga äppleskörd.

Underbara, söta gammeldags
plommon i massor!

Snart faller alla bladen av och ger näring åt blommorna i rabatten. Kvar blir endast ett enormt nätverk av grenar med sugfötter över hela fasaden.

Huset  - fortfarande översållat med vildvin. När detta skrivs är alla löv borta.

Årets gräsmatta är en historia för sej. Sedan Pingborren invaderade min trädgård har jag odlat mossa och vitklöver och fått en lättskött grön gräsmatta igen. Dom gula fläckarna som visade Pingborrens härjningar är borta - dom gillar helt enkelt inte att äta upp rötterna på mossa och vitklöver.
På köpet har jag fått en grön matta som inte behöver klippas så ofta. Tror jag kört med min gamla maskin endast 4 gånger i år.

Ryska lönnen med vackra näsor.

Höstfägring -vackrare än så här kan det knappast bli!

En senkommen Kaprifol så vacker i solen.

Bilder o text: ACK                                      

Andies fina vandringspris från Tammsvik - salukihistoria!

Kennel Baklava´s vandringspris, skänkt 1988 av Monica Nilsson och
Rune Olsson. Denna otroligt vackra tavla är utförd av konstnären Pierre Edberg.

Shirin Roya Adiih och ägaren
Ann Christine Karlsson, Fors
Brunn´s Kennel efter BIM-et
på Tammsvik 2012.

Shirin Roya Adiih, 
Andie, i fint sällskap!
Vandringspriserna till Bästa tik vid Salukiringens special i Tammsvik, är inte bara en stor ära att vinna, utan också över 20 års salukihistoria.
Och vilket fint sällskap jag och min hund hamnat i.
Har bara hunnit studera albumet som följer med Kennel Baklava´s vandringspris ännu. Men kan direkt konstatera att vi nu finns bland 23 namnkunniga uppfödare och kända hundar.
Priset, som är otroligt vackert, står just nu i mitt köksfönster bland andra kopparsaker och konstföremål och pryder verkligen sin plats. Jag kommer att bli uppriktigt ledsen när jag måste lämna tillbaka det nästa år.
Tre gånger ska samma hund vinna priset för att ägaren ska få behålla det och det har alltså ingen lyckats med på 24 år.
Närmast är hittills, Baghdad Globetrotter som är den enda hund som vunnit priset två gånger.
Lite kul eftersom Andies far, Multichampion Shiraz California Dreamin' just är fallen efter nämnda Globetrotter, som innan sin död blev NORD&US CH WW-98NO V-93-95 INT UCH NORD V -94 SE V-93. Äg Nicklas Eriksson.
Globetrotter blev BIM 1991 och 1995.
Khalil´s har blivit BIM tre gånger med olika hundar liksom Kennel Shafaq och Abu Baqr.

Bästa tik-domaren
Jean-Luc Lemouzys
bild av BIM-vinnaren.

Första gången vandringspriset delades ut gick det till Int o Nord Ch Burydown Ozymandias, en engelsk importhane från Kennel Burydown. Äg B Berglund Bäckström, Hörby.
Och 24 år senare Shirin Roya Adiih - uppfödd av Annika Andersson, Genarp och ägd av Kennel Fors Brunn.
Har tipsat Salukibladet att i julnumret presentera både BIR o BIM-vinnarna med bilder från albumet. Tro att det finns många kul samband att göra det. 
Dock lite tidsödande  - vi får se om nån i redaktionen känner för detta!
Ska kolla igenom resten av vandringspriserna ochså och återkommer ev här.
Tack Baklava för det fina vandringspriset. Ställde ut det på lite olika platser för att knäppa bästa bilden. Blev enormt fin effekt med olika ljus.

Är det nån som vet vem konstnären bakom vandringspriset, Pierre Edberg är?
Känd eller okänd?
Tycker själv att konstverket är väldigt vackert och ovanligt.
Skriv och berätta!                                   

Vera gav Ann en riktig bamsekram!

En bamsekram gav Vera, pappa Cranstal Quantums uppfödare Ann Shimmin.

Pappas matte - kärt återseende för Vera!

Pappas matte!

Hisilomes Harissa Vera, träffade för andra gången pappas matte, Ann vid lilla salukispecialen i Gammelkroppa där maken Paul Shimmin dömde 83  hundar.

Vera var med på utställningen som åskådare eftersom hon är efter Paul och Anns champion-hane Cranstal Quantum.

Första gången Ann och Vera sågs var vid en snabbvisit i Örebro när hon var unghund - men det märktes tydligt att det var ett kärt återseende trots att det var flera år sedan sist.

Brorsan I Am Iceman med Cranstal, finns på Anns och Pauls kennel. Han är numera Engelsk champion. Även Veras syster, Halava, som finns hos uppfödaren Mary Ann Axelsson och svarte brorsan Hilton hos Mona  Bergström är champions.

Vera är tyvärr bara utställd som valp på grund av överbett men är en exteriört mycket snygg hund och hon har också ett underbart temperament.

Hisilome´s Harissa Vera - Gammelkroppa 120715..

Som avelstik och utställningshund är hon dock diskvalificerad men har fått stanna som pet på Fors Brunn's kennel.
Paul och Ann kommer att återkomma till Sverige och Bergslagen i höst för att titta på syrrans bebisar som kommer att födas i oktober.               //ACK

Prydnadsapeln i full blom - då är sommaren här på riktigt!

Prydnadsapeln i full blom - trädet är en gåva från min mor
när jag köpte huset för ungefär tio år sedan.

Plötsligt en dag var sommaren här - jag 
såg det redan tidigt på morgonen när jag 
vaknade och trädet utanför mitt vardags-
rumsfönster badade i solskenet, med
nästan alla sina rosa blommor utslagna.

Den här veckan exploderade sommaren - på bara några dagar var den över oss med full kraft och hela trädgården slog ut under en enda natt.
Visst är det härligt men det går nästan för fort.
Förra veckan tvekade jag att sätta ut mina pelargonier och nu känns det som högsommar.
Brukar säja att när prydnadsapeln på innergården är i full blom - då är sommaren här på riktigt.

Detta träd har följt mej sedan jag köpte huset för drygt 10 år sedan. Fick det av min mor som tyckte att hon ville lämna något efter sej till mej som jag skulle minnas. 
Det var ett bra drag för jag tänker faktiskt på min härliga mor varje gång jag ser på trädet, som nu blivit fyra gånger så stort ungefär. Speciellt på våren när alla blommorna slår ut i all sin prakt är det mycket vackert..

Ormbunkarna på bakgården är min stolthet. Dom täcker hela entrén på var sida om trappan och numer får dom också stå i fred utan att förstöras av hundarna.

Ett orange inslag som kommer varje år på
en för mej okänd buske. Hjälp mej gärna..

Det gäller att samla in växter från olika håll när man köper hus. Dom vackra ormbunkarna på stora bilden har jag fått av broder Hans och Babbsan. Dom hade ett hav av sådana på tomten som dom delade med sej av så jag kunde komplettera dom få, som redan fanns utanför entrén på baksidan av huset.
Tycker att dom ger ett exotiskt uttryck och jag gillar dom verkligen.
Dom senaste två åren har dom dessutom inte sabbats av mina hundar som tidigare älskade att gömma sej bakom de höga plymerna, vilket gav ett förödande resultat.

Detta träds ursprung är från Småland och tidigt
50-tal. Det var min morfar som planterade ett
tiotal bokträd på Törsjögatan och detta är ett skott.

Nu är dom ingärdade med trästaket och galler och har klarat sej de sista somrarna.
Äkta smålandsbok
Ett annat inslag på tomten som jag gillar är den ståtliga boken som de senaste åren har växt sej riktigt stor.
Den togs som skott från brorsans trädgård och var i sin tur ett skott från det tiotalet bokar som min morfar Anton satte på tidigt 50-tal på tomten på Törsjögatan bakom villa Folkebo.

Förgätmigej i mängder i min gräsmatta. Har inte 
hjärta att klippa bort dom.

Anton hämtade bokskotten från Småland i två omgångar eftersom de först satta efter några år råkade slås av när granntanten städade med lien.
Raketgräs 
Den plötsliga värmen har fått gräset att växa med raketfart. 
Brukar undvika att klippa det före midsommar för att skona alla mina vackra ängsblommor som växer i gräsmattan. 
Hyfsar normalt lite vid entrén på framsidan men baksidan förblir oklippt.
Men i år vet jag inte vad som hänt med min magra gräsmatta som normalt är hemsökt av pingborrar redan på försommaren. Vitklövern, som jag sått de senaste åren, ha tagit sej och jag har redan varit tvungen att klippa hela framsidan.
Tyvärr försvann nog ett gäng prästkragar också. Hoppas dom återkommer.
Ryckte samtidigt pliktskyldigt upp några stora plantor maskrosor, men kunde inte låta bli att föreviga, denna enormt vackra gratisblomma, som alla villaägare tycks hata.
Varför, frågar jag mej?
Kolla på bilden nedan och se denna praktfulla blomma mot det blå och gröna bakom.
Stod i valet och kvalet om jag skulle klippa ned de risiga Lavendelplantorna i stenrundeln i våras, men bestämde mej för att avvakta och se. Satte istället några yngre plantor bredvid. Väntar till hösten med åtgärd.
Hela den gångna veckan har varit supervarm med en gassande sol från klarblå himmel och en del ytterligare har hänt i trädgården sedan dom här bilderna togs. 

Dom här gula vackra blommorna fanns i stora 
tuvor i den vildvuxna trädgården när jag 
köpte huset. 

Krukorna vid entrén och uteplatserna har skrikit efter vatten och häromdagen hängde både Penséerna och Husarknappen  nästan livlösa men tog sej igen efter en rejäl kanna vatten.
Hundarna sover hela dagarna i värmen för att sedan bli superpigga på kvällen. 
Har varit helt underbart att cykla när solen gått ned och naturen är verkligen storslagen just nu.
Lyckades till och med få till en snabb laxmiddag med vännen Barbro häromdagen, utomhus. Det var riktigt varmt och underbart i pergolan i bara t-skirt.
Fortsatt värme
Värmen höll i sej också över helgen och Treårs-testet på Vittvång på lördagen, och idag söndag, när jag skriver klart detta, har det varit lika fint och varmt. 

Denna lila prakt - har glömt namnet - har
övervintrat i stenkrukan och blivit 
dubbelt så stor. 

Eftermiddagen ägnade jag trots kanonvädret åt Elitloppet på Solvalla - årets största begivenhet som inte går att missa. 
Var på kapplöpningsbanan tillsammans med Karin som äger Kakis pappa och lät far och son samt Andie springa, på förmiddagen. Dock ingen riktig entusiasm i värmen men Karin och jag hade det skönt medan hundarna mest efter några ruscher snokade runt. Synd bara att vi inte hade kaffe med oss.

Kanske vackrast av alla i solen. Varför vi hatar och dödar denna fulländade maskros kan jag inte förstå...

Rodeodendron-busken i trätunnan har
slagit ut i all sin kraft med sina vackra
lila blommor.

I morgon måndag ska tydligen vara sista varma dagen - sedan har det aviserats svalare väder och så småningom regn - och det behövs!
För hett för läsning
Försökte läsa ut Leif GW:s bok, Gustavs grabb, ute i solen men var tvungen att gå in för att inte få solsting.
Som vanligt är han lysande även om detta är en helt annan bok än hans tidigare deckare.
Mycket intressant och kanske lite oväntad läsning!
Rekommenderas till semestern!                //ACK

Nästan för hett i solen på torsdagen. Fick gå in i huset och läsa färdigt GW:s  
superbra bok. Gustavs grabb är verkligen läsvärd 

Äntligen kom regnet som naturen väntat på!

Vattendropparna glänste på hängbjörkens ljusbruna frökapslar när det första riktiga vårregnet äntligen kom.

Allt luktade nytvättat!
Äntligen kom regnet som naturen väntat på!
Det började på annandag påsk och på tisdagsmorgonen när jag vaknade strilade det fortfarande ner. Inget vårväder precis men på eftermiddagen gick jag runt i trädgården och njöt trots den kylslagna luften.
Plötsligt luktade allt nytvättat, jordigt och vårligt. Hela naturen hade vaknat till liv!
Björkhängena med genomskinliga vattendroppar, lammöronen i rabatten fulla med glänsande vattenånga med glada scillor runt omkring.
Stenarna runt fontänen och mossan på det gamla brunnslocket var nytvättat fräscha och ropade nu bara på sol och värme.

Lammöron och blyga scillor sträckte på sej i  den
nytvättade rabatten.

Salixträdets knoppar såg ut att uppskatta duschen och såg riktigt kaxiga ut genom kameraögat - så fort värmen kommer slår bladen ut. 
I den stora blomsterrundeln hade daggkåpans nya blad kommit upp ungefär en centimeter och det kommer att gå fort nu när det livgivande vattnet - först i form av snö 1 april och nu som ett milt, kylslaget vårregn, kommit.
Funderade på om jag skulle ta ut cykeln - hundarna skulle verkligen behöva motion - men slog det genast ur hågen, för även om växtligheten verkade uppskatta regnet kan jag inte säga att jag kände för att bli dyblöt och rejält nedkyld i regnet.
Så efter fotograferingen kröp jag in i mitt lilla hus - visserligen med lite dåligt samvete men ganska nöjd över att slippa vara ute i blötan.

Nytvättad mossa och övervintrade
växter i det gamla stenfatet på
brunnslocket.

Den bollklippta japanska salixen
har tydligen klarat vintern bra.

Innan snön kom första april hade jag klippt ned alla torra växtdelar i den stora rundeln på gräsmattan och  dressat den med några säckar av bästa jorden från växthuset - så nu är det bara att vänta och se hur många av förra årets växter som har överlevt vintern och tänker komma upp.
Lavendeln ser lite risig ut, förmodligen för dåligt beskuren tidigare år. Befarar att jag blir tvungen att byta ut några plantor. Fast vem vet - ibland kan dom allra risigaste blommor, träd och buskar, överraska när sommaren kommer.
Inne i huset måste jag skjuta lite med kameran mot mina fantastiska röda 
pelargonier i kontorsfönstret. Trots att dom varken fått ny jord eller gödning blommar dom nu i sin fulla prakt. 

Tvingades klippa bort några grenar med tunga blommor på häromdagen men hade inte hjärta att slänga dom - nu sitter dom i min blå 50-års present. Brukar stå sej månadsvis i vatten och sen tillslut bilda rötter så att man till sist kan beskära skotten och sätta dom i sandjord. 
Kommer ihåg när jag som barn hälsade på gamla tanter ihop med mormor - dom hade ofta enorma pelargonier i rosa stående på sina glasverandor. Tror aldrig dom klippte ned dom som vi gör idag. 
Kanske brukar vi ibland onödig våld på våra krukväxter genom att ständigt beskära, förnya och ofta slänga moderplantan. Tycker att lite slingriga pelargonier som täcker hela fönster skulle kunna pryda många hem också idag.                      

Kan inte låta bli att visa mina fantastiska pelargonier - dom har stått i fönstret
hela vintern och jag har inte ens bytt jord utan bara gett dom lite näring nyligen.
Bilder AC Karlsson

Vilket konstigt vinterväder det har varit i år - här är bilderna från min trädgård



Duvorna, jag hittade på Tradera, gör sej bra i soffan med lite snö runt
fötterna. Dom vänslas och ger hopp om vår.

 Det har varit en fantastiskt konstig vinter. Helt oberäknelig - ena dagen snöstorm, nästa dag sol och vår i luften. I mitten av februari, när en del av bilderna här togs, såg det ut som om vintern var förbi och solen värmde så mycket att jag kunde sätta mej vid husknuten och fika.

Det avlövade vildvinet mot husväggen bildade ett urtjusigt mönster i solen och jag gick runt i trädgården och fångade kala, men färgsprakande grenar medan solen sken.
 

11 februari - så här vackert kan vildvinets stammar vara mitt i vintern när solen strålar.



Japansk Salex med sina röda grenar- vacker mot 
den blå himmeln i februarisolen.



Den gamla krukan, jag fått av en vän, blir 
vackrare och mer mossig för varje vinter.

Tänk om vintern redan är förbi?
För min del helt i sin ordning - fick jag bestämma behövde del aldrig komma mer än några decimeter snö några veckor över jul innan det vänder och blir vår.
Precis så där som mitt önsketänkande har det sett ut i år.

Fyra dagar senare
Men bara fyra dagar senare i mitten av februari, är det full vinter igen. Det började snöa på eftermiddagen och sent på kvällen när jag släppte ut hundarna föll fortfarande stora snöflingor ner i mitt hår och midvintervädret var ett faktum - utom med ett viktigt undantag - bara några få grader kallt.
Hundarna tyckte det var kul och hoppade alla glatt upp på det snöbelagda utsiktsbordet som är deras favoritplats. 
Det var då jag såg bilden med snöflingorna seglande ned mot marken under lampans sken.
Det blev en kanonbild.
Det är konstigt att vädret kan växla så snabbt - på bara några dagar hade det mesta töat bort och den vackra vintervyn förvandlats till nästan vår.


Ivrigt mot
ljuset - en ljus-
grön ensam gren
från en av, de av
hundarna hårt
utsatta, buskarna
vid staketet.

 Hela vintern har varit så här - säkert frusterande för dom som på dessa breddgrader vill idka vintersport men skönt för oss som inte direkt älskar att skotta snö.

Lönnens näsor lyser vackert i februarisolen.

Vinter igen på bara några timmar. Frida kollar läget.

Som sagt snön på vinterbilden varade bara några dagar. Snön smälte bort och solen kom tillbaka vissa dagar dock med iskalla nätter som gjorde att de små, små snödropparna som dök upp under stuprännan i lövhögen på framsidan av huset inte vågade mer än att sätta upp de de vita knopparna precis ovanför lövkanten, sedan stannade de där. Det var faktiskt så kallt som tio grader här vissa nätter innan det släppte  och kom lite snö igen. 
Väderprognosen spådde snöstorm och det blev faktiskt också kaos i vissa delar av landet precis i början av vårmånaden mars.

I mitten av februari kom vintern igen, med ymnigt snöfall en hel kväll och vid
21-tiden tog jag denna bild med stora snöflingor singlande ned i
gatulampans sken. Men bara några dagar senare var all snö borta igen.

Nästan utslagna
 Idag när jag skriver detta den 10 mars är det strålande sol, men ganska kallt. Kanske runt noll grader med en lite isig vind när solen försvann. 
Mitt på dagen solade hundarna i korgen utanför husknuten och snödropparna har kommit upp åtminstone ett par cm ur lövhögen. Inget riktigt vårväder, det var betydligt varmare i februari, men ändå - nu känns det som om våren är klart på gång.
Tog en cykeltur med två av hundarna - ganska konstigt när man vid tvåtiden på lördagseftermiddagen kör på totalt folktomma gator. Vad gör egentligen folk och framförallt alla barn. Kanske avvaktar dom mer värme?
Jag är ganska glad att det inte är så mycket folk ute - det blir en betydligt vilsammare cykeltur då. Särskilt med fortfarande pigga Andie i kopplet.

Snödropparna har sista veckan vågat
sej upp betydligt längre och börjar slå ut.

Jag vet inte riktigt hur jag ska få Andie att inte ha så bråttom bredvid cykeln. Hon kan nästan trava hur fort som helst och benen går som trumpinnar. Om jag får tala hästspråk så vill jag ha en betydligt lugnare takt i trav med mer vila i steget. Hon är som en fullblodshäst som bara väntar på att få explodera.
Tycker dock att det blir lite för mycket slitage när jag inte riktigt kan reglera tempot varför jag bara låtit henne springa bredvid cykeln högst två gånger i veckan.
Är det nån som har ett knep att hitta en lugnare takt tar jag gärna emot tips.
Kaki och Vera lägger sej automatiskt i en jämn takt och brukar sänka farten hur längre cykelturen blir. Ganska skönt eftersom jag alltid är trött själv när jag kör den sista biten.
Har slutat cykla med Frida - hon avskyr verkligen att springa bredvid och sackar hela tiden efter. Lite konstigt eftersom hon gärna galopperar ganska fort och länge i frihet. Kanske gillar hon inte att springa på asfalt - jag vet inte.                                   //ACK

10 mars när denna bild togs och cykelväder igen. Vera älskar att springa vid cykeln medan Frida tycks hata det lika mycket.

Bellis igång efter vintervila - nya bilder på henne och syrran Classica

Bellis, e Belissimo M u Dione är en känslig dam med mycket talang. Bild AC Karlsson

Bellis och Classica - två nya påläggskalvar hos Cecilia Zetterlund på Fors Brunn, som med lite tur, blir väl beriden de närmaste åren med tre fina ston efter spännande hingstar.
Femåriga Axinne e Twilight - Briar, Bellis efter Belissimo M och 1-åriga Classica e spännande unghingsten Connaisseur.
Bellis blir en stor och känslig dam, minst sagt explosiv vara. Hon har växt mycket i vinter och är i stort sett bara inriden men därimot mycket tömkörd av Sissi. När den här bilden togs var det tredje ridpasset efter en kortare vila. 
Man kan verkligen se hur begåvade dessa toppstammade hästar är och erinrar mej hur ridhästarna på slutet av 60-talet var i förhållande till dessa specialiserade tävlingsindivider. 
Mamman till de båda sistnämnda hästarna är, helt igenom underbara, Dione, ett sto ur en prestationsstam från kände uppfödaren Hans Yngve Göransson och i stort sett helsyster till Briar.
Man kan kanske tycka att hon är av en något gammalmodig typ, men jag har sett en hel rad avkommor efter henne med topphingstar, visserligen ännu unga, men jag tror att dom kommer att hålla måttet bland den nya generationens dressyrhästar.

Bellis är ganska mycket jobbad på töm och lina
eftersom hon växt mycket under vintern och nu är
en bra bit över 1.70 i mankhöjd.

Dione kommer närmast från Sven och Marianne Brofors i Stenungsund, som lät henne följa med upp tillsammans med senaste fölungen Classica. Trots sina 17 år med fölningar nästan varje år i vuxen ålder, är hon rörlig och fräsch och - framförallt - hon har ett helt underbart temperament som hon tycks nedärva till sina avkommor. 
Sven och Marianne slutar nu som uppfödare med ålderns rätt och Dione får stanna hos en elev till Sissi. Med lite tur kan hon ge även Sofia tillgång till ett fint föl.
Jag tror att man ska ta tillvara dessa fina gamla stostammar som avlats fram av duktiga hästkarlar med stor omsorg genom åren. 
Spännande
ettåring
1-åringen blir av lite annorlunda modell än Bellis. Troligen lite ädlare med långa ben och mycket resning. Har sett hingsten på film från visningen och tycker att han verkar mycket spännande. Dessutom alltid lite kul med första årgången efter en hingst.        //ACK

Här en nytagen bild på Classica e Connaisseur u Dione, ca 10 månader gammal. Bild AC Karlsson.