onsdag 7 december 2011

Fyra hundar av samma ras och ändå så olika!


Hisilome´s Frida Kahlo e Int CH Aziz Qadim u SCH Hisilome´s Celicia, 8 år i februari.

Uppfostran eller arv?

Tänk att fyra hundar av samma ras kan vara så olika!
Frida, Vera, Kaki och Andie - hur kunde dom få så olika temperament och sätt att bete sej.
Hur mycket spelar uppfostran under valp- och unghundstiden in för hur en individ formar sej och hur mycket spelar arvet in?


Hisilome´s Frida, Kahlo 2007. Bild Francis Roussel.
Frida först
När jag bestämde mej för att köpa Hisilome´s Frida Kahlo av Mary Ann hade jag aldrig haft saluki tidigare och jag levde i nån slags tro att dom var så känsliga att dom inte tålde att uppfostras särskilt bestämt.
Har efteråt insett att jag hade fel och att dom faktiskt kräver en ganska fast hand.
Trots detta är Frida en fantastiskt lättsam hund - hon lärde sej visserligen en massa divalater på grund av min bristande uppfostran men finner sej idag, som snart åttaåring, i det mesta. Dock lärde hon sej tidigt att "tala" mycket högt när hon ville ha igenom sin vilja. Betedde sej ofta ungefär som barn gör när morsan pratar för länge i telefonen. Hittade på nytt hyss för att få slut på samtalet.
När man byter från en extrem ras till en annan slås man av dom mycket tydliga rasegenskaper som finns.
Salukin är till skillnad från min tidigare ras, mopsen, inte speciellt sällskaplig.
Dom ligger gärna på sin plats även om du själv knallar omkring. Vill gärna ha dej under uppsikt men rantar inte efter så fort du reser dej.
Mina mopsar reste sej nästan alltid samtidigt som jag och gick jag upp på natten så gjorde dom ofta det också. Kunde faktiskt ibland vara rätt enerverande.
Specialroll
När något bra objekt att jaga dyker upp tycker jag att många salukis uppvisar spår av autistiska drag - jag menar att allt annat än bytet är borta. Dom går in i sin specialroll, som dom avlats för en gång i tiden och den som tror att du kan påverka en saluki som siktat ett tänkbart byte är helt fel ute.
Kanske finns det vissa linjer eller enstaka individer som inte så utpräglat har denna egenskap, men Frida hör definitivt inte till denna kategori.
Hon har också visat att hon är en mycket duktig LC-hund.
Hisilome´s Harissa Vera e Int Ch
Chranstal  Qantum u Int CH
Hisilome´s Celine.

Vera
Hund nummer två, Hisilome´s Harissa Vera, är väldigt olik Frida trots att dom har en hel del släktskap, Bl a är mammorna Celicia och Celine helsyskon. Vera är mer som en golden retriver. Hoppar gärna på folk, tigger mat och stjäl även det som finns på bord och bänkar. Hon är mycket mer förig och lyssnar faktiskt in en ganska mycket av det föraren försöker tillföra. Tror att det skulle gå att lära henne en hel del "konster".
Veras passion är mat och bollkastning och hon kommer ihärdigt tillbaka varje gång med bollen så jag ska kunna kasta den på nytt.
 
Duktig kull
Det verkar som om just den här kullen, MaryAnns H-kull, är mycket duktiga allroundhundar, för flera av Veras syskon har blivit Viltspårschampion och också spårat skadeskjutet vilt och då fått många lovord.
Vera är fantastisk att cykla med och hon kan hålla ett jämnt snabbt travtempo i många kilometer.
Ingen av mina hundar är särskilt bra uppfostrade när det gäller att hälsa folk välkomna. Dom fullkomligt kastar sej över besökarna och Vera är en av dom värsta. Helst ska hon pussa dom och lägga framtassarna på deras axlar. Inte alltid uppskattat
Men det är inte alla besökare som drabbas av mina hundars hårdhänta hälsning. Dom gör verkligen skillnad på folk och folk.
En av mina hästvänner tillika afghan-uppfödare, kan kliva in genom dörren och bara med sitt kroppsspråk få hundarna att backa fem meter och lugnt vänta på att få hälsa.
Håller faktiskt på med ett hemligt projekt gällande just detta - vi får se om det lyckas, men kom inte och säg att vinthundar är dumma...

Vera älskar att fightas om trasan eller bollar.

Kaki, älskar att ligga på sitt bord med god utsikt.
Kaki 
Min tredje saluki kommer ur Fridas första kull, efter Amiyat Argente "Zeb". Han liknar ingen annan saluki till temperamentet som jag känner och är den mest behagliga hund man kan tänka sej.
Man kan inte riktigt förstå hur en viss hund kan vara så enkel och okomplicerad när en annan av samma ras har ett helt annat temperament. Redan i valplådan var han enkel att hantera och man såg tydligt hur olika de tre valparna var till temperamentet.
Kanske spelar det in en del att jag från början höll på mycket med denna hund, eftersom jag tidigt bestämde mej för att behålla honom och på så sätt fick honom mer anhängig. 

Fors Brunns Kaki Persimon e Nord UCH Amiyat
Argente u Hisilome´s Frida Kahlo.
Det finns säkert många saker som spelar in men jag tror att han helt enkelt har fått det bästa från pappa Zeb och mamma Frida.
 Kaki är en sån hund som man kan ha med sej vart som helst - han lägger sej snällt och bidar sin tid eller hälsar på folk som finns i rummet. Hans mor är inte sån - hon kollar snabbt av rummen efter katter och andra rörliga föremål, kliver upp i soffor för att få den bästa platsen och blir sen fort otålig när ingenting händer omkring henne. 
Hon skämde ut sej redan son unghund genom att under ett årsmöte vägra att vara instängd i sin nya bur som hon gjorde allt för att riva sönder.
Sen dess har hon sansat sej betydligt och finner sej idag i att både bli instängd i bur och i bilen. Men talar gör hon fortfarande vilket kan vara nog så irriterande ibland. Det är ju inte säkert att alla gillar hennes falsettröst.


Fors Brunns Kaki Persimon har en egen sida på min blogg.
 När jag funderade på att köpa saluki blev jag avrådd av så gott som samtliga av mina uppfödarkollegor. "Du kommer att få hela huset uppätet", sa man bl a.
Jag tycker nog att de mesta av deras farhågor kom på skam. Men visst - hade jag aldrig haft hund tidigare, jobbat heltid, eller varit ointresserad av att motionera hundarna, hade det nog inte blivit så bra. För visst är salukin med sitt alldeles speciella sätt en ganska krävande hund som förutsätter engagemang och viss kunskap om rasens behov.
Andie
Detta fick jag erfara, inte minst när jag fick min senaste saluki, Shirin Roya Adiih, Andie.
Denna hund är helt olik mina andra: Fjärr och undflyende, känslig och på sin vakt, alltid beredd att fly sin väg om något inte passar, men också på nåt sätt förfinad men ändå ursprunglig.
Första vintern kunde hon stanna ute en timme i 10 graders kyla. Stod som en staty på utsiktsplatsen, ett bord i trädgården och spejade ut över nejden. Sedan kom hon in som om ingenting hade hänt, kröp ned på sin plats och somnade.
När vi var ute tog hon inte godis, det har tagit ända tills nu när hon är 18 månader innan hon gärna tar godis ur handen.
Hon drar sällan i kopplet men hoppar i luften när man går ut, precis som en fullblodshäst som krumbuktar på slakt grimskaft på väg ned till start.
När jag släpper henne på kapplöpningsbanan eller i ridhus är det full fart och man hoppas att hon ser väggen i ridhuset för annars skulle hon vara dödens. Men hon svänger alltid i tid och ingen av de andra hundarna kan följa med i hennes snäva svängar och höga fart.  

Andie är e Multi Ch Shiraz California Dreamin' u
 PLCH SELCCH Barakisch Qarib Ayaz. Se hennes sida
Bild Ingunn Sohlberg Ericsson

Jag kan inte sticka under stol med att denna hund har krävt mer av min tid och ett stort mått tålamod och uppfinningsrikedom för att fungera.
Samtidigt är hon en utmaning och jag gillar det. På samma sätt som när jag köpt alla mina hästar, som inte alltid har varit någon enkel match, så ville jag ha just Andie för att hon var min drömhund.
Oavsett om hon kräver mer av min tid, om hon äter på mina fåtöljer, måste matas med extra fin mat och markerar i sängar för att få ligga i fred för dom andra hundarna, så vill jag ha just henne.
Mopsarna
I över 20 år födde jag upp en annan kulturras - mops. Det är stor skillnad mellan dessa raser, jag ska skriva om dom en annan gång.
Helt klart var det en ras som var lättare att ha för gemene man, men inte heller dom passade alla.
Redan i slutet av 60-talet såg jag en saluki som en av fotograferna på tidningen där jag då jobbade, ägde och redan då fanns suget efter denna ras.
Men det dröjde alltså nästan nästan 40 år innan jag köpte en och nu är jag som 65-årig pensionär ägare till fyra underbara varelser.
Just nu, när jag skriver detta har det blivit vinter och snön har vält ned från himlen hela dagen. Ingen av mina hundar vill gå ut utan har lagt sej så nära min braskamin som möjligt i en stor hög. Bara Andie ligger en bit ifrån dom andra.
Många salukiägare har fler än en hund - det vore roligt att höra av fler hur de upplever olikheter och likheter hos sina hundar.
Kan man säja att olika linjer har utpräglat olika temperament eller är det mest mammorna, uppfödarna och sedermera husse och matte som präglar sina hundar.
Skriv gärna här i min blogg eller på E-post info@salukipug.se.
Logga också gärna in (till höger nästan längst ned) och anslut dej till den här webbplatsen.                                                                   //ACK

På språng - Andie ser sej själv i ridhusets stora spegel.
  

 
 



3 kommentarer:

  1. Hej AC mycket fina berättelser om Dina fina hundar. Är avunsjuk...kanske en dag...en hund igen hörs häls o kram Bella

    SvaraRadera
  2. Hej Bella - en av mina valpköpare ska placera om sin fina svarta hane. Han går på Levaxin och kan därför inte tävla mer och då vill hon inte ha honom kvar. Passar inte heller ihop med nyfödda bebisen.
    Han är nog en enmanshund som verkligen skulle behöva komma till nån som älskade honom för den han är. Finns i Jönköping. Gå in på Sandra Stavåker på facebook - det är hon som äger honom.
    Kramar ACK

    SvaraRadera