torsdag 17 november 2011

Sommarens sista fjäril - nu är allt borta



Sommarens sista fjäril - så vacker men lite slö i den svala höstluften.

Min gamla tantcykel står redo.
 Lite bilder från en underbar sommar
Gick en röjartur i min höstfula trägård idag och tänkte på att allt det vackra från sommaren nu är försvunnet och dött.
Sophämtning imorgon av komposterbart avfall och då brukar jag passa på att slänga lite bortklippta grenar och döda blommor som helt fallit ihop efter frosten.
Har lärt mej att även döda stänglar på t ex Höstastrar och Lavendel kan stå kvar. Dom blir vackra igen när frosten sätter sej på grenarna och tjänar dessutom som skydd för själva plantan.
Fulast är Daggkåpan som var så underbar i somras med sina vattendroppar på de grågröna lite luddiga bladen.
Prydnadsapeln frukter hänger ännu kvar, mörkröda innan fåglarna plockat dom.



Soffan har blivit allt vackrare med åren.
 Varje höst kännar jag mej lite dyster över att allt det jag pysslat med
och pysslat om under sommaren bara faller ihop och dör, men när vinterns snö börjar smälta bort på våren kommer längtan efter att jobba med jorden tillbaka.
Jag köper dom första dyra penseerna som inte alls vill växa och ofta får ersättas med nya när värmen kommer.
Påskliljorna klarar sej lite bättre och kan t om sättas ut redan när snön är kvar. Sedan blir det Tagetes och Lavendel.
Jag försöker i möjligaste mån köpa perenner som kommer tillbaka år efter år. Brukar ha en del av dom i krukor första året och sedan sätta ut dom innan vintern kommer.
Jag har t om fått en del att överleva i krukor om dom är stora och man ställer dom i skydd av huset eller i pergolan så att vattnet inte kommer åt själva plantan.
Min mor gillade inte Tagetes, trots att hon gillade nästan alla andra blommor - men jag har mycket Tagetes av alla sorter, men helst inte dom allra största. Jag tycker att dessa blommor har så många fördelar: billiga, torktåliga och långlivade. Det att hänt att jag haft samma Tagetes kvar från första juni till sena hösten.
Fina Pelargoner
En annan blomma som jag uppskattar allt mer som uteväxt är alla sorter av Pelargoner. Vanliga hederligare röda, vita och skära, hängpelargoner, Mårbacka och en sort med för mej okänt namn med stora röda lite spretiga blommor. Dom sistnämnda blommar fortfarande innomhus nu efter att häromdagen ha plockats in från bordet i pergolan. Om någon vet vad den och en massa för mej okända blomnamn som finns på bilderna heter så berätta gärna det i ett inlägg.


Frida luktar på den praktfulla pelargonen,
10 nov
Det är så dumt att man inte skriver upp namnen på allt som finns i rabatterna. Brukar försöka stoppa ned stickan med blomnamnet när jag planterar men efter ett tag försvinner den samtidigt med ogräset.

Tagetes och lyckoklöver.



Dessa underbara daggkåpor som
blir skålar till regndropparna.
  Jag har delat upp min trädgård i två delar. En för hundarna och en för mina blommor. Dom senaste sju åren har jag haft salukivalp eller ughund hela tiden - fyra olika, och dom är inte riktigt blomvänliga. Trots diverse arragemang av galler nät och bambukäppar händer det att någon blomma, träd eller buske äts upp eller grävs upp på deras sida. Därför omgärdas deras del med ett högt trästaket, ca 1,80 m för att hundarna ska bli kvar i sin del och inte försvinna ut på bygden. Salukisar kan både hoppa högt och springa fort och kommer dom lösa blir dom lätt överkörda.
Nu börjar den yngsta snart komma upp i mogen ålder, så kanske behöver jag inte lägga mer sten runt rabatter och i marken. Har nog kört dit ett tiotal ton naturgårdsgrus för att få en torr och fin yta för dom att springa på.

 
Jag har glömt bort vad dom här underbara blommorna med orange kronblad och bruna huvuden
heter - men vackra är dom.
 Min gräsmatta är ett kapitel för sej - ska berätta i en annan blogg vilka odjur som lever i den och som verkar näst intill omöjliga att utrota.

Min egentillverkade fontän av hitsläpade
gatstenar.

Floxen var med ända till frost
Alla mina rabatter är kantade med gatsten som jag köpt billigt av en vän som också hjälpt till att köra hem alla på sin traktorkärra - det är minst två eller tre lass. Inte helt enkla att hantera då dom flesta är kantsten och av olika storlek. Det var ett ganska stort pusslande innan stenarna kunde läggas i en krans med markduk under och innan jag kunde fylla cirklarna med jord.
Även fontänen är till stor del gjord av dessa stenar och lite kullerstenar som hämtats från grustaget här i trakten.
Tillslut vill jag nämna traktorkärran som min vän Sven Axel Blomberg kört hit sten och grus på - det är samma vagn som jag i slutet av 50-talet åkte på när jag och grabbarna följde med hölassen in från åkern.
På den tiden var det en ung "Svacke" som körde. Nu har åren gått - det är 55 år sedan.
TACK SVACKE!                                                                            /ACK

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar