onsdag 30 november 2011

Andie en "Hummerhjelmare" i hundformat


"Andie" Shirin Roya Adiih. Bilden från i går när solen kom fram. 

"En Hummerhjelmare" i hundformat! Så vill jag beskriva min svarta prinsessa "Andie", Shirin Roya Adiih.
Fast baron Sten Hummerhjelms hästar var sällan svarta utan oftast fuxfärgade med bred bläs och vita strumpor upp till knäna.
Dessa hästar gjorde Sverige berömt och Gaspari-sonen Piaff såldes till Tyskland och var med och myntade uttrycket "Schwedengang".

Eva Tenne - Andies duktiga handler.

Samma temperament
Men när jag jämför Andie med dessa hästar är det deras speciella temperament jag tänker på.
Dom var otroligt flyktbenägna och sensibla. Ett plötsligt upp dykande paraply eller en fotograf på fel ställe vid banan kunde skapa panik.
Dessemellan var det som att flyta omkring på lätta moln och piaff och  passage var nästan som en egen gångart.
Då ska man veta att på den tiden - 50-tal och tidigt 60-tal -  var de flesta av våra ridhästar framavlade för arméns bruk  ofta både tunga och okänsliga.
Det sägs att det var hingsten Utter - icke önskvärd på Strömsholm på grund av sitt känsliga temperament - som satta avtryck i baron Hummerhjelms avel  på Casimirsborg.


Bra första utställningsår för Shirin Roya Adiih, Andie, 17 månader.
  Att cykla med Andie är ett vågspel, ungefär jämförbart med att försöka rida ut i naturen med en "Hummerhjelmare". Hon flyter fram vid sidan av cykeln med lagom tryck i kopplet  och med en trav som knappt vidrör marken - det är en underbar känsla som dock snabbt kan förbytas i katastrof om jag inte är på min vakt.
För en tid sedan kom jag cyklande på vägen utanför den nybyggda Mariebergs-skolan. Skymningen höll på att falla och det var ganska tomt på gatorna. Andie var som vanligt pigg och jag lät henne springa på då hon plötsligt upptäckte en liten pojke i buskarna - som skjuten ur en kanon hoppade hon rakt mot cykeln för att i nästa sekund tvärnita och kasta sej bakom bakhjulet för att komma undan "faran".
Och vad hände - ju kopplet drog omkull cykeln och jag hamnade platt på marken.

Första hoppet för Andie.
 Tack och lov föll jag och cykeln på den grässträng som går mellan cykelbanan och gatan och jag slog mej inte alls.
Men det måste ha sett livsfarligt ut för två herrar i bil stannade och undrade om jag behövde hjälp att bli skjutsad nånstans.
Andie stod med slakt koppel och tittade nyfiket när jag försökte lösgöra mej från min gamla tantcykel som lagt sej prydligt rakt över mej.
Visst obehag
Jag måste medge att jag kände ett visst obehag när jag klev upp på cykeln och åkte vidare - ungefär som när man blir avkastad av en häst och genast tvingar sej att sitta upp igen. Det är den första regeln jag fick lära sej på ridskolan när jag var barn - att för att inte bli rädd genast sitta upp igen om man skulle bli avkastad.
Numera håller jag blicken långt framför mej och Andie i strama tyglar på våra cykelturer.
När jag såg Andie första gången var det på bild på Facebook som Annika hade lagt ut. Några valpar i kullen var fortfarande osålda vilket förvånade mej när jag såg den guldkantade härstamningen.
Pappa multichampion Shiraz California Dreamin' är en av de mest meriterade hundarna någonsin och mamma PL CH o SE LCCH Barakisch Qarib Ayaz, är en mycket meriterad LC-tik.Hon bröt ena frambenet under ett prov något år tidigare, men räddades och fick kliva in i avelsboxen.
Jag hade inte alls tänkt köpa hund, men när jag såg bilden på Andie drabbades jag av habegär.
- Den valpen vill jag ha, tänkte jag, men slog genast bort tanken - jag hade ju redan tre hundar och dessutom skulle Annika enligt texten behålla denna tikvalp själv. 
Men jag kunde inte släppa tanken och efter en tid fick jag höra att jag kanske skulle kunna få köpa henne. Fyra månader gammal kom hon hem till min flock. 
Tack Annika för att jag fick hem denna mycket vackra, kära och speciella hund.
Nu laddar vi för Stockholm
- vi ses alla salukivänner!                                   
                                                         
 //ACK
Shirin Roya Adiih, Andie, ca 3 månader. Bild Annika Andersson.


Andie ca 3 månader.

Fotnot:
Andie, Shirin Roya Adiih, är uppfödd av Annika Andersson Genarp och e Multichampion Shiraz California Dreamin,
som iår kan bli historisk genom att för andra gången bli, Bästa utställningshund alla raser på SKKs vinnarlista.
Vi på Fors Brunn's håller tummarna!

lördag 26 november 2011

Toppstammade hästar på Fors Brunn - ett besök hos dottern

  
Bellis e Belissimo M - intressant påläggskalv på Fors Brunn.

Besökte nyligen dottern, Cecilia Zetterlund på Fors Brunns Hästskola i Frövi. Hon och maken Johan har byggt upp en ridanläggning där och just nu finns tre fina påläggskalvar - en femåring efter Twilight - Briar, en treåring efter tyska topphingsten Belissimo M och senaste nyförvärvet Classica efter Connaisseur.
Vid sidan av elevverksamheten satsar "Sissi" på utbildning av egna och andras hästar.  
Tyvärr är det väldigt svårt att fotografera i ridhuset eftersom det är alldeles för mörkt och jag är ingen proffsfotograf. Har också en ful ovana att just på ridbilderna luta kameran så det ser ut som hästen gick i nedförsbacke. 
En del bilder är tagna nyligen och en del är från i somras.                                                         

Det är nu drygt ett år sedan jag sålde min sista ridhäst och ibland blir jag sugen på en ny lovande fölunge, som Sissis nya Classica. Både hon och Bellis kommer
Axinne e Twilight - Briar
från Marianne och Sven Brofors i Stenungssund. Mamman är Dione som är näst intill helsyster med Briar.

Classica f 2011 e Connaisseur
Även Dione följde med fölungen till Fors Brunn och hon kommer efter avvänjningen vid jul att flytta till en av Sissis elever Sofia Kiuri i Kopparberg. Dione som är uppfödd av Briars uppfödare Hans Yngve Göransson, har fått många fina föl under åren. Förhoppningsvis kan hon skänka Sofia en påläggskalv i framtiden.
Stora framsteg
Det är roligt att se Axinne riden nu. Den senaste tiden har hon verkligen gått från klarhet till klarhet.
Jag var med Sissi och tittade på hästen hos uppfödaren Madeleine Sandel-Bark i Johannishus när hon var tre. Vi blev båda så förtjusta att Sissi bestämde sej direkt.
Sen har det varit en ganska tuff resa för Sissi och dessutom har Axinne växt och är nu 1,75 vilket säkert hästen har känt av.
Nu verkar det dock som det mesta fallit på plats. Ska bli väldigt intressant att följa henne och dottern i framtiden.
Mycket power
Bellis har jag bara fått se på lina ännu så länge men där rör hon ser med fantastisk fin takt och mycket power.
Sissi köpte Bellis som fölunge sedan hon sett en bild i Ridsport.
Det visade sej att uppfödarna var Marianne och Sven Brofors i Stenungsund, som jag för många år träffade i samband med en dressyrkurs för Jan Schöneman. Kan säga att det blev kärlek vid första ögonkastet.
Det är också väldigt lätt att älska avkommorna e Dione för tydligen har hon nedärvt sitt fantastiska temperament.
Nu har Marianne och Sven bestämt sej för, att med ålderns rätt avveckla avelsverksamheten och Sissi fick då möjlighet att köpa
årets föl.
Så nu finns alltså även ett sto e Connaisseur på Fors Brunn.
Connaisseur är e Con Amore - Donnerhall. Han verkade på Flyinge 2010 och är nu tillbaka i Flyinges hingstprogram efter avslutat 50-dagarsprov i Holland där han fick mycket höga poäng och därmed godkänd både i Holland och AB-premierad i Sverige till 2016.        /ACK

En bild från i somras på Sissi och Axinne.
Axinne, oktober 2011


Classica ca 5 månader.


fredag 25 november 2011

Fors Brunn´s Kaki Persimon - min prins!


Fors Brunn's Kaki Persimon har tagit 1 cert och många ck.
 Igår blev det en cykeltur med Kaki i ruskväder - idag en underbar promenad i solsken. Man kan verkligen inte tro att det är den 24 november.
Slog mej att den 1 november var det fyra år sedan Kaki föddes - fyra år sedan jag höll den lilla krabaten i mina händer - och direkt bestämde mej att honom kunde jag inte sälja.
Helt fel att behålla en hane när man redan har två tikar - det borde ju jag ha förstått som haft blandat hanar och tikar tidigare och vet hur mycket passande det är när tikarna löper.
Just nu har tikarna löpt i omgångar nästan två månader - Andie löpte för första gången och drog igång Frida för tidigt som fick en lång och utdragen löpning.
Just idag är hon i höglöp och inbjuder till parning helt skamlöst.
Jag kan lova att Kaki skulle para henne på mindre än en minut om han fick. Var inte riktigt beredd i morse och insåg då att just idag är det den rätta dagen.
Därför kändes det skönt att ta bara Kaki och gå en promenad i skogen och samtidigt samla in lite vacker grön mossa till julgrupperna.
Synd att jag inte tog med kameran så jag hade kunnat ta en bild på solstrålarna som kom fram genom grenverket, men glömde den faktiskt i min iver att plocka med mej plastpåsar att samla mossan i.
Skönt också att inte ha så mycket i händerna.
Förra året fick jag köpa mossan för snön kom så fort att jag inte hann med. Nu är ju hela skogen grön-brun, inte så ful som man skulle kunna tro och de olika mossorterna på stenar och stubbar är fantastiskt vackra.
Har alltid lite ångest när jag plockar mossa eftersom det känns som om man förstör på något sätt och lämnar efter sej ett sår i naturen.
Därför försöker jag ta mossan på gamla stubbar och stenar och inte direkt på marken.
Har hört att vitmossan tar enormt många år på sej att växa och därför undviker jag den. Den är så fantastisk vacker där den växer  och jag  tycker dessutom att den gröna är minst lika vacker ihop med hyacinter och andra blommor.

Kaki bara några dagar gammal 2 nov 2007
Varför väljer man en viss hund?
Tror inte att alla människor väljer av samma skäl - det beror nog på vem man är och vilket syfte man har.
Jag tror att jag i alla tider har valt ut den valp jag ska ha kvar under den första veckan i livet.
Brukar kolla av en ytterligare gång när dom fått ögon men väntar sällan tills dom kommit upp på benen.
Visst händer det att jag byter valp senare på grund av olika anledningar men dom bästa valparna har jag valt ut ganska tidigt i deras liv.
Ibland när det dyker upp något icke önskvärt, som överbett, sena testiklar för stort navelbråck eller inguinalbråck hos tikarna, har det hänt att jag helt enkelt bestämt mej för att inte behålla nån valp alls eftersom ingen av dom andra är lika bra som den jag först valde.

Lite knepigare
Men nu talar jag om en helt annan ras än när jag höll den nyfödda Kaki i mina händer. Tror att det tar lång tid att lära sej hur en riktigt bra salukivalp ska se ut.
Tror nog att det var lite nybörjarbetéende som kom till när jag bestämde mej för Kaki: Rätt färg, stor och kraftig och livskraftig.
Den första valpen som kom var också en hane men jag kände en slapphet i mina händer när han kom ut och denna valp dog också efter en vecka trots intensivvård och sondmatning.
Tredje valpen var en liten fawnfärgad tik, pigg som en vessla som genast ålade sej fram till Fridas spenar och började äta.
Sist kom en svart vacker hanvalp med kraftig benstomme och mycket livskraftig. Den valpen försökte alla övertala mej att behålla för dom tyckte att han var bäst, men jag stod fast vid min cremefärgade valp med bläs.

Kaki, 17 månader, Enköping 2009.

Kaki är den mest behagliga hund man kan tänka sej. Lugn, förig och känslig. Inte ens nu när tikarna löpt har han varit speciellt stökig.
Hisilome´s Frida Kahlo, som är mamma är också hon en mycket enkel hund att ha - om än betydligt mer tuff och egensinnig.
Pappan Amiyat Argente, Zeb, som kommer ur samma kull som Amiyat Anakin, Diesel, är en helt underbar hund som jag föll för första gången jag såg honom.
Jag är verkligen tacksam mot Karin Ohlsson, som äger honom, och Eva Andersson, för att jag fick låna honom.
På  köpet fick jag också två vänner som jag har haft stort utbyte av.
Eva har också varit den som mest visat Kaki vilket har resulterat i ett vinthundscert och många ck och placeringar.
Givetvis hoppas jag på att han även ska få sina två återstående cert och bli champion.
Min dröm är att han så småningom ska få en kull valpar, antingen hos mej eller hos någon annan uppfödare.

Kaki och Eva i Eskilstuna 2011.
För att få framgång på utställning idag anser jag att du måste ställa ut en hel del. Det går inte som förr att välja ut ett antal passande platser för din hund och räkna med att ganska snabbt få dina tre cert om hunden är av ck-kvalité.
Idag är det ett ganska litet gäng hundar som med sina ägare och handlers åker från utställning till utställning och tar hem det mesta.
För att lyckas måste du på nåt sätt komma in i det gänget och ha en hund som verkligen är på tånaglarna och vill visa sej.
Utställningarna blir allt mer inriktade på show och grupptävlingar, listplacering och kändisskap.
 

Kaki och Gunilla Holmgren 2009
 För att klara detta behövs både en bra hund, men också tid och pengar.
När jag går i solen med skogen omkring mej och Kaki springande på slakt långt koppel så tänker jag på, hur långt detta är från utställningarnas ofta trånga och stökiga lokaler, stress, tidiga körtider för att hinna fram i tid, besvikelser, men också fest och glamour vid sluttävlan för dom som lyckas. 
Och visst är utställningarna en sporre att hålla  hundarna i trim och visa upp sitt material och jag skulle inte vilja vara utan den biten.
Jag har alltid beundrar hundfolket (läs utställningsfolket) som helg efter helg packar bilen och drar mot nya utställningsmål. Kanske är det nödvändigt för att lyckas på dagens utställningar, speciellt om du har en så extrem utställningsras, som salukin allt mer blivit.
Om två veckor är det "Stora Stockholm" - årets höjdpunkt med enligt uppgift över 8 000 hundar anmälda från Sverige och många länder.
Fors Brunn's Kaki Persimon och min nya "stjärna" Harley-dottern Shirin Roya Adiih ska dit och strida om certen.
Då är det inte löst koppel i skogen som gäller längre utan blodigt allvar i ringen med full fokus för  handlern på hund och domare. Vi får se om någon av dom lyckas.
Det börjar redan mörkna - inte långa dagar just nu. Hemma väntar tre hundar som också vill ha en promenad innan kvällen samt en löptik som Kaki just nu älskar, men inte får.                                                       /ACK 




tisdag 22 november 2011

Ett fång rosa tulpaner till advent - underbart!

Varför är det alltid så mycket roligare att få något man inte har förväntat sej - som nyligen när jag i höstrusket fick en fläkt av kommande vår i form av den mest underbara bukett av rosa tulpaner.
Dom flesta köper, så här veckorna före advent hyacinter, julstjärnor eller möjligen rosor.
- Jag kunde ha köpt rosor istället, sa dottern när hon kom på besök, men jag trodde att du skulle uppskatta dom här.

En fläkt av vår.
Hon har lärt sej att hennes mamma är lite udda vid det här laget. Att jag gillar det som inte alla andra har.

Ute - inne
Nu när nästan allt har frusit bort utomhus är det dags att pyssla om växterna inomhus. Under hela sommaren blir dom nästan bortglömde och en hel del måste bytas ut när hösten kommer.
Brukar försöka rädda så mycket som möjligt från trädgården bl a dom flesta pelargonerna och en del kryddväxter och sätta in dom..
I år hade jag en stor vacker Basilika som jag köpte på sensommaren på rean slingrig och ful. Men jag satte om den i en stor kruka och strax innan frostnätterna tog jag in den och ställde den på träbordet i köket. Den har fröat av sej och hela bordet är fullt med små frön som jag har planer på att rädda nästa städdag.

När solen sken in på den gracila plantan såg man att massor av små skott hade slingrat sej upp  mot det svaga ljuset utanför. Kunde inte låta bli att föreviga den på bild eftersom den var så vacker.

En underbar bukett rosa
tulpaner i höstmörkret.
  
Guldgul o vacker - en orkidé
som blommat sen i somras.
Orkidéer är underbara blommor. Brukar köpa några på höstkanten men kan inte säga att jag har nån vidare hand med dom.
Jag är alltid imponerad av vänner som lyckas få sina orkidéer att blomma i evigheter för att sen ställa undan dom ett tag och få dom att blomma igen.
I år har jag köpt två stycken och båda    tycks arta sej till riktiga praktexemplar också hos mej. Den guldgula är en favorit men också på den rosa traditionella har alla knopparna slagit ut. 
Igår köpte jag en hyacint för19:90. Alldeles för dyrt tycker jag för en enda lök men jag kunde inte motstå den. Jag har dessutom en perfekt kruka som jag fått från Karin i Göteborg och som verkligen passar till en enda lök med mossa omkring. Ställde den tillsammans med den smala glasvasen med kärleksört på mitt magnifika träbord som min före detta man gjort av hembjörkens nedfallna stam.                     

 
En Basilika-planta som räddats in från trädgården.

Härlig höst
På höstarna vill man gärna göra om lite i huset men än så länge har jag inte fått nån inspiration till detta.
 Det milda vädret har gjort att det känts viktigare att  vara ute med mina fyra salukisar som hela tiden pockar på motion.
Marken är ju fortfarande utan snö - tänk förra året var det massor vid den här tiden - och jag har cyklat med minst två av hundarna varannan dag.
Dubbdäck?
Är i valet och kvalet om jag ska skaffa dubbdäck till min tantcykel och fortsätta åka så länge som möjligt eller om jag ska ställa in cykeln när det börjar frysa på gatorna. 
Har fått tips om trehjuliga cyklar som man kan dubba upp och köra även i dåligt väglag utan att riskera att åka omkull.
Frågan är bara hur tungtrampade en sådan är och om man kan få upp farten så mycket att hundarna kan springa i friskt trav bredvid. Jag skulle gärna vilja provköra en trehjuling med två hjul, helst bak och se hur det fungerade med hundarna .
Om någon vet var det finns en trehjuling med två hjul bak i närheten i Örebro - antingen till salu eller som man kan provköra så hör av er till mej på mail, info@salukipug.se
Håller tummarna för att snön väntar lite till så jag hinner bestämma mej.
Hundarna har nog redan bestämt att vi ska fortsätta cykla!
                                                                                                           /ACK




lördag 19 november 2011

Blanca på väg att bli vuxen


Casablanca dar al Baida ox 3 år i arbetsform.
Ryttare Ninna Wahlström .                     
Pratade med Anette häromdagen som berättade att Blanca nu ska få sin vintervila. Hon har gått så bra i ridhuset och började bli lite trött. 
Hon har ridits nästan hela sommaren - mest på tur i skogen men, nu arbetats lite mer för att hitta formen.
Anette har fått hjälp av duktiga Ninna Wahlström i Tibro att utbilda Blanca.

Går och funderar på hur fort tiden går.
Tycker inte det är länge sen jag köpte Blancas vackra mamma MAF Celinda ox som då var dräktig med Perignon al Amar ox. Men när jag tänker efter är det fyra år sedan hon klev av lastbilen vid Francis stall i Råhby efter att ha åkt nära två dygn från Ronneby.
På våren fölade hon efter en månklar natt precis när jag hade lämnat stallet på morgonkvisten.

 
 
Bara en dag gammal och ännu odöpt. Bild AC Karlsson

När Francis kom till stallet hade Celinda slickat henne torr och hon stod upp och diade. 
Nu är det kul att se hur hon växt upp till en vacker ridhäst hos nya ägaren Anette Smedberg i Tibro.


Anette och Blanca när hon kom hem.





Celinda och Blanca på betet i perfekt harmoni. Bild Sofia Kiuru.

Anette blev förälskad i fölungen
Anette köpte henne redan som föl efter att ha blivit förälskad vid ett besök hos mej.
Blanca var en mycket vacker fölunge och jag tyckte att allt var näst intill perfekt.
Hon var, som en sån där valp som avviker i kullen och som man direkt ser att den här har möjligheter att bli något alldeles extra.
Nu får hon många lovord som ridhäst och hon kommer att bli en ganska stor arab, kanske 1,55 vilket är ganska stort för rasen.
Det finns araber som är 1,60 och mer därtill men ofta blir dom inte så bra typ och har sällan framgång på utställning.
 Anette har i dagsläget valt att inte ställa ut Blanca men det finns vuxenklasser också och som uppfödare skulle det förstås vara intressant att få henne bedömd i framtiden.
Ska bli intressant att se henne riden framåt våren då hon fyller fyra.
Önskar Anette och Blanca fortsatt lycka till.

                                                                                                               //ACK


torsdag 17 november 2011

Sommarens sista fjäril - nu är allt borta



Sommarens sista fjäril - så vacker men lite slö i den svala höstluften.

Min gamla tantcykel står redo.
 Lite bilder från en underbar sommar
Gick en röjartur i min höstfula trägård idag och tänkte på att allt det vackra från sommaren nu är försvunnet och dött.
Sophämtning imorgon av komposterbart avfall och då brukar jag passa på att slänga lite bortklippta grenar och döda blommor som helt fallit ihop efter frosten.
Har lärt mej att även döda stänglar på t ex Höstastrar och Lavendel kan stå kvar. Dom blir vackra igen när frosten sätter sej på grenarna och tjänar dessutom som skydd för själva plantan.
Fulast är Daggkåpan som var så underbar i somras med sina vattendroppar på de grågröna lite luddiga bladen.
Prydnadsapeln frukter hänger ännu kvar, mörkröda innan fåglarna plockat dom.



Soffan har blivit allt vackrare med åren.
 Varje höst kännar jag mej lite dyster över att allt det jag pysslat med
och pysslat om under sommaren bara faller ihop och dör, men när vinterns snö börjar smälta bort på våren kommer längtan efter att jobba med jorden tillbaka.
Jag köper dom första dyra penseerna som inte alls vill växa och ofta får ersättas med nya när värmen kommer.
Påskliljorna klarar sej lite bättre och kan t om sättas ut redan när snön är kvar. Sedan blir det Tagetes och Lavendel.
Jag försöker i möjligaste mån köpa perenner som kommer tillbaka år efter år. Brukar ha en del av dom i krukor första året och sedan sätta ut dom innan vintern kommer.
Jag har t om fått en del att överleva i krukor om dom är stora och man ställer dom i skydd av huset eller i pergolan så att vattnet inte kommer åt själva plantan.
Min mor gillade inte Tagetes, trots att hon gillade nästan alla andra blommor - men jag har mycket Tagetes av alla sorter, men helst inte dom allra största. Jag tycker att dessa blommor har så många fördelar: billiga, torktåliga och långlivade. Det att hänt att jag haft samma Tagetes kvar från första juni till sena hösten.
Fina Pelargoner
En annan blomma som jag uppskattar allt mer som uteväxt är alla sorter av Pelargoner. Vanliga hederligare röda, vita och skära, hängpelargoner, Mårbacka och en sort med för mej okänt namn med stora röda lite spretiga blommor. Dom sistnämnda blommar fortfarande innomhus nu efter att häromdagen ha plockats in från bordet i pergolan. Om någon vet vad den och en massa för mej okända blomnamn som finns på bilderna heter så berätta gärna det i ett inlägg.


Frida luktar på den praktfulla pelargonen,
10 nov
Det är så dumt att man inte skriver upp namnen på allt som finns i rabatterna. Brukar försöka stoppa ned stickan med blomnamnet när jag planterar men efter ett tag försvinner den samtidigt med ogräset.

Tagetes och lyckoklöver.



Dessa underbara daggkåpor som
blir skålar till regndropparna.
  Jag har delat upp min trädgård i två delar. En för hundarna och en för mina blommor. Dom senaste sju åren har jag haft salukivalp eller ughund hela tiden - fyra olika, och dom är inte riktigt blomvänliga. Trots diverse arragemang av galler nät och bambukäppar händer det att någon blomma, träd eller buske äts upp eller grävs upp på deras sida. Därför omgärdas deras del med ett högt trästaket, ca 1,80 m för att hundarna ska bli kvar i sin del och inte försvinna ut på bygden. Salukisar kan både hoppa högt och springa fort och kommer dom lösa blir dom lätt överkörda.
Nu börjar den yngsta snart komma upp i mogen ålder, så kanske behöver jag inte lägga mer sten runt rabatter och i marken. Har nog kört dit ett tiotal ton naturgårdsgrus för att få en torr och fin yta för dom att springa på.

 
Jag har glömt bort vad dom här underbara blommorna med orange kronblad och bruna huvuden
heter - men vackra är dom.
 Min gräsmatta är ett kapitel för sej - ska berätta i en annan blogg vilka odjur som lever i den och som verkar näst intill omöjliga att utrota.

Min egentillverkade fontän av hitsläpade
gatstenar.

Floxen var med ända till frost
Alla mina rabatter är kantade med gatsten som jag köpt billigt av en vän som också hjälpt till att köra hem alla på sin traktorkärra - det är minst två eller tre lass. Inte helt enkla att hantera då dom flesta är kantsten och av olika storlek. Det var ett ganska stort pusslande innan stenarna kunde läggas i en krans med markduk under och innan jag kunde fylla cirklarna med jord.
Även fontänen är till stor del gjord av dessa stenar och lite kullerstenar som hämtats från grustaget här i trakten.
Tillslut vill jag nämna traktorkärran som min vän Sven Axel Blomberg kört hit sten och grus på - det är samma vagn som jag i slutet av 50-talet åkte på när jag och grabbarna följde med hölassen in från åkern.
På den tiden var det en ung "Svacke" som körde. Nu har åren gått - det är 55 år sedan.
TACK SVACKE!                                                                            /ACK

Sture första hane bli internationell LC-champion

Sture med sin ägare Annika Bäckström
Detta är historien om Sture, (Hisilome´s Fezzan) en av våra få internationella LC-champion. Bara fyra tikar har tidigare  erövrat titeln och så Sture som ensam hane.
För mej är det extra kul att just Sture blev först att erövra titeln med LC-meriter, eftersom jag äger hans syster Frida Kahlo och hennes avkomma Fors Brunn's Kaki Persimon.
Artikeln låg färdigredigerad och klar för publicering som julläsning i Salukibladet, när Viggos (välmeriterade Al-Shên Naar el Shaitaan) ägare också aspirerade på att vara första hane med titeln, dock på kappmeriter.
Samtidigt dök den svenska avundsjukan upp och en stor dos prestige och artikeln lyftes bort.
Som journalist tycker jag att nyheter ska publiceras när dom fortfarande är nyheter. Därför publicerar jag nu artikeln på min blogg, istället för att vänta till våren när nästa Saluki-blad kommer ut.
Grattis Annika,(ägare) och MaryAnn,(uppfödare) till championatet.
Artikeln i sin helhet kommer i nästa inlägg direkt efter detta.           /ACK

"Sture ska alltid vara först på trasan!"


Sture älskar verkligen att springa, säger Annika Bäckström. Han ger sej aldrig. Här i startögonblicket med matte.

Int LC-champion Hisilome´s Fezzan.
Sture första hanen
ta två cacil på LC
och bli internationell
Sture skulle kunna offra livet för trasan - vad som än händer ska han vara först!
Så berättar ägaren Annika Bäckström om vår första internationella lurecoursing-championhane med LC-meriter i Sverige, Hisilome´s Fezzan.

Det var på LC-provet i Kode i september som Sture tog sitt andra CACIL och därmed erövrade den åtråvärda internationella championtiteln.
Tidigare var han svensk och norsk Lure coursing-champion.
Sina båda utställningscert har Sture tagit på Vinthundsspecialen i Mariefred, där han blev BH-2 och i Vålerbanen i Norge.
I gott sällskap
Tidigare är det bara fyra tikar som erövrat titeln, nämligen Ritzas Natascha, Shamali Fasqiya Sadaga, Arriyad Qhantara och Dabkas Heaven - så Sture är i gott sällskap.
Precis när detta skrevs kom till redaktionens kännedom att ytterligare en hane, välmeriterade Al-Shên Naar el Shaitaan har blivit Int LC-champion genom att ta två CACIL i kapp. Alltså samma titel men inte på samma meriter.
Mix av finskt och svenskt
Sture är en mix av finskt och svenskt salukiblod. Pappan heter C.I.B. FI SE LV CH Aziz Qadim, som kommer ur en kull med flera bra LC- och utställningshundar. Nämnas kan FI CH, FI SE LC CH, SMM-03, CVM-03 AZIZ Qodrat, C.I.B. FI EE CH, C.I.T. FI SE NO LC CH, FI RCH, PM-03 DV-03 SMM-04 CVM-05 SM05 VMM-07 PM-08 VMM-08 Aziz Qaside och FI CH,FI LC CH, JW-01 DVM-03 Aziz Qalil, som alla tre är Lure coursing-champion.
Hans mamma SE UCH Hisilome´s Celicia har aldrig tävlat LC, men tre av hennes kullsyskon har tävlat med godkända lopp.
Sture har flera kullsyskon som visat framfötterna på LC-banan.
SE UCH Hisilome´s Fonzie har gjort många bra lopp, vilket resulterat i 1 LC-cert, Hisilomes Faraday har också 1 LC-cert och Hisilome´s Fariba och Hisilome´s Frida Kahlo har tävlat med väl godkända resultat.
Livet leker
Sture är en hund som tycker att livet leker. Som valp provåt han böcker och ifrågasatte det mesta innan han blev övertalad att allt var okey. Han var på och i full aktivitet tills han var så slut att han somnade.
Idag är han positiv till det mesta. Han leker gärna med valpar och spårar upp ungar i skogen. När han nyligen var på blodspårskurs gillade han det och i somras blev han godkänd eftersökshund.
MH-testad
Tillsammans med sina syskon blev han för några år sedan MH-testad.
Hans bästa utställningsresultat är 2 BH med cert på "Skokloster Summer Show".
Annika berättar att Sture alltid är gudomligt snäll ochså efter en lång och jobbig dag på t ex utställning.
- Jag tycker han är påhittig och intelligent och han gör det mesta för godis, säger hon. Som att skälla på befallning och ta höger och vänster tass på kommando. När han förstår att vi ska åka iväg nånstans blir han alltid på G.
Sista tävlingsåret
I februari fyller Sture åtta år och gör alltså sin sista tävlingssäson nästa år.
Vad tycker du om det Annika?
Det är synd att han inte får springa mer LC, för Sture älskar verkligen att springa efter trasan och skulle nog vilja göra det tills han dör.
2010 blev Sture pappa till en kull på kennel Hisilome´s. Förhppningsvis kommer några av dom att visa framfötterna på LC-banan.

Text: ACK   Bilder: Annikas arkiv

onsdag 16 november 2011

Så började det - ett av mina första uppdrag som journalist


Jag som mycket ung reporter, 21 år.
 Det här är mitt första blogginlägg - tyckte att det passade att lägga in denna bild som togs för 44 år sedan på en mycket ung reporter.
Detta var ett av mina första uppdrag på Örebro-Kuriren, ett reportage från ett ridläger i Ånnaboda. Fotografen vid tillfället, Roger Lundberg,
skickade denna bild till mej nyligen. Han hade hittat den när han sorterade gamla foton.
Om någon känner igen hästen - hör gärna av er. Jag tror den ägdes av ryttmästare Rauol Silkerodt, som drev ridskolan i Örebro vid den tiden.